Är ADHD en evolutionär anpassning?

Är ADHD en evolutionär anpassning?

Attention Deficit Hyperactivity Disorder (ADHD) är en vanlig och ofta missförstådd diagnos. Enligt Centers for Disease Control har 11% av barn i åldrarna 4 till 17 fått diagnosen ADHD. Tillståndet kännetecknas av symtom som rastlöshet, impulsivitet och koncentrationssvårigheter.

Psykologer har länge diskuterat om ADHD är ett underskott eller en distinkt kognitiv stil. Men en nyligen genomförd granskning av bevisen tyder på att ADHD-egenskaper kan ha hjälpt tidiga människor att överleva och frodas.

De kognitiva fördelarna med ADHD

Människor har utvecklats under tusentals år för att utveckla vissa kognitiva färdigheter som hjälper oss att överleva. Enligt en nyligen genomförd genomgång av litteraturen kan ADHD-drag som impulsivitet och rastlöshet vara resultatet av evolutionära anpassningar som en gång hjälpte oss att trivas.

Till exempel kan impulsivitet ha hjälpt tidiga människor att reagera snabbt på fara eller ta vara på möjligheter. Rastlöshet kan ha hjälpt oss att utforska vår miljö och hitta nya källor till mat.

En nyligen genomförd genomgång av bevisen från barn- och ungdomspsykiatern Annie Swanepoel och kollegor (2022) argumenterar för det senare. De hävdar att ADHD-egenskaper sannolikt har utvecklats i tidiga mänskliga miljöer som belönade utforskning, sökande efter nyheter och rörelse, såsom: B. Nomad- och migrantsamhällen.

Om de har rätt kommer det att få enorma konsekvenser inte bara för utbildning, utan också för hur vi pratar och tänker om ADHD och andra förmodade "neurologiska utvecklingsstörningar." Istället för att se ADHD som ett underskott som ska korrigeras, borde vi se det som en gåva att vårdas.

Granskningen av Swanepoel et al. (2022) antyder att ADHD-egenskaper sannolikt har utvecklats i tidiga mänskliga miljöer som belönade utforskning, sökande efter nyheter och rörelse. Detta tyder på att vi inte bör se ADHD som ett underskott som ska korrigeras, utan som en kognitiv stil som kan vårdas för att frigöra dess potential.

Till exempel visar forskning att personer med ADHD ofta är mer kreativa och naturligt skickligare på problemlösning (Konrad & Eriksen, 2018). Detta beror troligen på deras överlägsna arbetsminne och visuella-spatiala färdigheter, som gör att de kan tänka utanför ramarna och hitta innovativa lösningar.

Granskningen fann också bevis för att personer med ADHD har bättre arbetsminne och visuell-spatiala färdigheter än personer utan tillståndet. Arbetsminnet gör att vi kan komma ihåg en uppgift och slutföra den senare, medan visuell-spatiala färdigheter är viktiga för navigering och problemlösning

Effekten av ADHD på utbildning

De senaste åren har de negativa konsekvenserna av ADHD varit väl dokumenterade. ADHD kan leda till sämre studieprestationer, frånvaro och högre risk att hoppa av skolan.

Samtidigt fann granskningen att ADHD-egenskaper kan vara fördelaktiga i vissa utbildningssammanhang. Till exempel presterar personer med ADHD ofta bättre i praktiska och kreativa lärmiljöer.

Dessa bevis bör få oss att tänka på hur vi kan förändra våra utbildningssystem för att uppmuntra denna kognitiva stil snarare än att hindra den. Till exempel kan pedagoger vilja minska memorering och öka användningen av kreativa projekt.

Sammantaget tyder resultaten på att vi inte bör se ADHD som en störning utan snarare erkänna de potentiella fördelarna med denna kognitiva stil. Lärare bör överväga hur man skapar inlärningsmiljöer som kan utnyttja potentialen hos personer med ADHD, såsom: B. införliva mer praktiska och kreativa aktiviteter i sina läroplaner.

På så sätt kan vi hjälpa personer med ADHD att nå sin fulla potential och trivas i en stödjande pedagogisk miljö.

Källor: