hänvisning
Beijers R, Jansen J, Riksen-Walraven M, de Weerth C. Mödrarnas prenatal ångest och stress förutspår spädbarnssjukdom och hälsoproblem.Pediatrik. 2010; 126 (2): E401-409.
design
Prospektiv kohortstudie.
Deltagare
174 Mödrar med normala graviditeter och terminleveranser i Nederländerna fyllde frågeformulär under deras tredje trimester för att kvantifiera stress och ångest och tillhandahöll salivprover för att bedöma kortisolnivåer. Personerna undersöktes sedan varje månad under spädbarns första livsår för att bestämma frekvensen av sjukdomar och användningen av antibiotika.
Viktiga resultat
Justeringar gjordes för konfunder inklusive bland annat mödrar och alkoholkonsumtion, amningens varaktighet och daghem närvaro, bland andra. Resultaten tyder på att moders stress och ångest är positiva förutsägare för spädbarnssjukdom och antibiotikabruk under det första livet av livet. I synnerhet visar resultaten en koppling mellan ökad moderstress och ångest samt andnings-, hud- och allmänna sjukdomar samt användning av antibiotika, men inte matsmältningssjukdomar. Det fanns också en koppling mellan högre kvällskortisolnivåer eller plattade kortisolrytmer på dagen och en ökad förekomst av spädbarnssjukdom.
Effekter på övningen
Ett antal studier har tidigare visat att moders stress har en negativ inverkan på spädbarnstemperament och kognitiv utveckling; Detta är emellertid den första studien som undersöker effekterna av prenatal moderstress på förekomsten av spädbarnssjukdom.1,2,3Bevis från detta och tidigare studier tyder på att effekterna av förhöjd kortisol och moders stress och ångest har det största inflytandet på postnatal resultat i tredje trimestern.4I själva verket har det rapporterats att kvinnor som utsätts för naturkatastrofer i andra och tredje trimesterna (som orkaner Andrew och Katrina i USA) hade en ökad risk för fosterbesvär jämfört med kvinnor som utsattes i första trimestern.5.6
Stress är känt för att aktivera beta-adrenerga receptorer, vilket kan påverka olika aspekter av kognitiv funktion.7En studie av Connors et al. Från 2008 antyder att överstimulering av beta-adrenerga receptorer genom stress eller mediciner såsom terbutalin (ges för att förhindra för tidigt arbete) är förknippat med en ökad risk för autism.8.9Genom att koppla detta till ökade spädbarnssjukdomar kan denna studie också indikera en koppling mellan påverkan av moders stress på den intrauterina miljön och immunbrist vid neuroutvecklingsstörningar såsom autism.10
Faktorer som sociala och kulturella normer, faderligt socialt stöd och engagemang, vägledning och stöd från vårdgivare, utbildning och arbetsmiljö bidrar till en kvinnas beslut att amma.
Faktorer som sociala och kulturella normer, faderligt socialt stöd och engagemang, vägledning och stöd från vårdgivare, utbildning och arbetsmiljö bidrar till en kvinnas beslut att amma. Det verkar då rimligt att dessa faktorer också påverkar mammas stress och ångest.11,12,13Även om forskare justerade för amning, bör det fortfarande betraktas som mödrar som rapporterar högre nivåer av prenatal stress och ångest också kan vara mindre benägna att amma. Den positiva effekten av amning på det utvecklande immunsystemet är välkänt och dess skyddande effekter bör inte förbises; Det kanske inte minskar frekvensen av sjukdomar, men det kan potentiellt minska deras svårighetsgrad.14Amning bör fortsätta att uppmuntras, särskilt bland mödrar med högre nivåer av stress och ångest.
Denna studie belyser vikten av att hantera stress och ångest hos gravida patienter. Både självbedömningsfrågeformulär och kortisolnivåer visade sig vara förutsägbara för spädbarnssjukdom och antibiotikabruk. Därför är det definitivt värt att betrakta båda parametrarna som verktyg för att övervaka denna population i praktiken, vilket kan spara tid under intervjun för att bedöma mammas stressnivå och hennes stödresurser. Tidig upptäckt och ingripande av läkaren kan säkert bidra till att minska mammas stress och ångest och därmed minska sjukdomen hos spädbarn och användning av antibiotika.
Ytterligare forskning behövs verkligen för att både bekräfta resultaten från denna studie och för att bestämma de terapeutiska implikationerna av hur minskning av moders stress och ångest i tredje trimestern kan påverka spädbarnshälsan.
