Studie: Sambandet mellan D-vitamin och kroppsvikt

Transparenz: Redaktionell erstellt und geprüft.
Veröffentlicht am und aktualisiert am

mindre än 25 kg/m² eller mer än 40 kg/m²). Den huvudsakliga exponeringen var baseline BMI, medan de huvudsakliga utfallsmåtten var förändringar i serumnivåer av 25-hydroxivitamin D och andra metabola parametrar efter två års tillskott. Dessa kategoriserades och analyserades utifrån BMI. Studien undersöker sambandet mellan kroppsvikt och svar på D-vitamintillskott samt metabolism. Det har visat sig att ett högre kroppsmassaindex (BMI) kan vara associerat med ett minskat svar på D-vitamintillskott. Detta kan delvis förklara de observerade minskade resultaten av tillskott hos individer med högre BMI över olika hälsotillstånd. Studien genomfördes som en post hoc-analys av en undergrupp av deltagare...

von unter 25 kg/m² oder über 40 kg/m²) aus. Die Hauptexposition waren die Ausgangswerte des BMI, während die Hauptergebnismessungen die Änderungen des Serum-25-Hydroxyvitamin-D-Spiegels und anderer Stoffwechselparameter nach zwei Jahren Supplementierung waren. Diese wurden basierend auf dem BMI kategorisiert und analysiert. Die Studie untersucht den Zusammenhang zwischen Körpergewicht und der Reaktion auf Vitamin-D-Supplementierung sowie den Stoffwechsel. Es wird herausgefunden, dass ein höherer Body-Mass-Index (BMI) mit einer verminderten Reaktion auf die Vitamin-D-Supplementierung verbunden sein kann. Dies könnte teilweise die beobachteten reduzierten Ergebnisse der Supplementierung bei Personen mit höherem BMI bei verschiedenen Gesundheitszuständen erklären. Die Studie wurde als Post-hoc-Analyse einer Untergruppe von Teilnehmern …
mindre än 25 kg/m² eller mer än 40 kg/m²). Den huvudsakliga exponeringen var baseline BMI, medan de huvudsakliga utfallsmåtten var förändringar i serumnivåer av 25-hydroxivitamin D och andra metabola parametrar efter två års tillskott. Dessa kategoriserades och analyserades utifrån BMI. Studien undersöker sambandet mellan kroppsvikt och svar på D-vitamintillskott samt metabolism. Det har visat sig att ett högre kroppsmassaindex (BMI) kan vara associerat med ett minskat svar på D-vitamintillskott. Detta kan delvis förklara de observerade minskade resultaten av tillskott hos individer med högre BMI över olika hälsotillstånd. Studien genomfördes som en post hoc-analys av en undergrupp av deltagare...

Studie: Sambandet mellan D-vitamin och kroppsvikt

mindre än 25 kg/m² eller mer än 40 kg/m²). Den huvudsakliga exponeringen var baseline BMI, medan de huvudsakliga utfallsmåtten var förändringar i serumnivåer av 25-hydroxivitamin D och andra metabola parametrar efter två års tillskott. Dessa kategoriserades och analyserades utifrån BMI.

Studien undersöker sambandet mellan kroppsvikt och svar på D-vitamintillskott samt metabolism. Det har visat sig att ett högre kroppsmassaindex (BMI) kan vara associerat med ett minskat svar på D-vitamintillskott. Detta kan delvis förklara de observerade minskade resultaten av tillskott hos individer med högre BMI över olika hälsotillstånd. Studien genomfördes som en post hoc-analys av en undergrupp av deltagare som deltog i vitamin D och Omega 3 (VITAL) studien. Baslinje BMI-värden ansågs vara den huvudsakliga exponeringen och förändringarna i serumnivåer av 25-hydroxivitamin D och andra metabola parametrar efter två års tillskott analyserades som huvudsakliga resultatmått. Deltagare med extremt lågt eller extremt högt BMI exkluderades från analyserna.

Detaljer om studien:

hänvisning

Tobias DK, Luttmann-Gibson H, Mora S, et al. Samband mellan kroppsvikt och svar på D-vitamintillskott och metabolism.JAMA Network Öppna. 2023;6(1):e2250681.

Studiemål

För att undersöka om baseline body mass index (BMI) förändrar vitamin D-metabolism och svar på tillskott.

Nyckel att ta med

Högre BMI kan associeras med minskat svar på D-vitamintillskott, vilket delvis kan förklara de observerade minskade resultaten av tillskott vid olika hälsotillstånd hos individer med högre BMI.

design

En post hoc-analys av en undergrupp av deltagare i vitamin D och Omega 3 (VITAL) studien.

Deltagare

Kvalificerade deltagare i VITAL var män i åldern 50 år och äldre och kvinnor i åldern 55 och uppåt som var fria från cancer och hjärt- och kärlsjukdomar i början av studien.

Bland de 25 871 individerna i den ursprungliga VITAL fanns det 16 515 kvalificerade deltagare som bidrog med baslinjeblodprover innan randomiseringen (oktober 2010 till mars 2014). Av dem lämnade 2 742 ett blodprov efter två års uppföljning, som användes av forskarna för analys.

Analyserar exkluderade deltagare med saknat eller extremt baseline-BMI (BMI <12,0 eller ≥60,0). Deltagarnas baslinjeegenskaper, demografi och hälsostatus stratifierades efter baslinje BMI-kategorier av undervikt (<18,5), normalvikt (18,5–24,9), övervikt (25,0–29,9) och fetma klass I (30,0–34,9). och fetma klass II (≥35,0). För analyser som inkluderade upprepade biomarkörer efter 2 år kombinerade forskarna kategorierna undervikt och normalvikt på grund av en otillräcklig provstorlek för ett BMI mindre än 18,5.

intervention

Forskarna genomförde en post hoc-analysen undergruppi VITAL, en avslutad randomiserad, dubbelblind, placebokontrollerad 2 × 2 faktoriell studie av vitamin D3(kolekalciferol), 2 000 IE/dag, och marina omega-3-fettsyror, 1 g/dag, för primär prevention av cancer och hjärt-kärlsjukdomar.jagI denna studie genomfördes en analys på en undergrupp av VITAL-deltagare som gav ett blodprov vid baslinjen och ett upprepat prov efter två år. Behandlingsresultat av vitamin D, 2 000 IE/dag, kosttillskott vs placebo, associerat med kliniskt och nytt vitamin Drelaterade biomarkörer efter BMI-kategori justerad för andra faktorer relaterade till D-vitaminstatus.

Utvärderade studieparametrar

Multivariabelt justerade medelvärden (SE) eller 95 % konfidensintervall för vitamin D-relaterade biomarkörer i serum vid baslinje och uppföljning: totalt 25-hydroxivitamin D (25-OHD), 25-OHD3fritt D-vitamin (FVD), biotillgängligt D-vitamin (BioD), D-vitaminbindande protein, albumin, paratyreoideahormon (PTH) och kalcium och omvandlas logaritmiskt efter behov.

Primärt resultat

För att undersöka om baslinje BMI förändrar vitamin D-metabolism och svar på tillskott

Nyckelfynd

Denna kohortstudie syftar till att ge en förklarande analys av en stor, randomiserad studie av D-vitamintillskott3ökade med 2 000 IE/dag25-OHD, 25-OHD3FVD och BioD vs. placebo efter 2 års intervention.

Före randomiseringen var baseline totala 25-OHD-nivåer i serum lägre i högre BMI-kategorier, med justerat medelvärde: undervikt, 32,3 (0,7) ng/ml; Normalvikt: 32,3 (0,1) ng/ml; Fetma, 30,5 (0,1) ng/ml; fetma klass I, 29,0 (0,2) ng/ml; och fetma klass II: 28,0 (0,2) ng/ml;P<0,001 för linjär trend).

BMI-status förändrade resultaten av vitamin D-tillskott, med lägre respons och toppvärden för dessa biomarkörer vid högre BMI (alla behandlingseffektinteraktioner).P<0,001).

Vitamin D-bindande protein- och albuminnivåer förblev oförändrade med tillskott, och minskningen av PTH-nivåer med ökade cirkulerande vitamin D-nivåer var konsekvent över BMI-kategorier.

genomskinlighet

VITAL fick stöd av anslag R01AT011729 från National Center for Complementary and Integrative Health och, under interventionsfasen, av bidrag U01 CA138962 och R01 CA138962 från National Cancer Institute; National Heart, Lung and Blood Institute; och annat. Pharmavite LLC i Northridge, Kalifornien (Vitamin D) och Pronova BioPharma från Norge och BASF (Omacor fiskolja) donerade studiens aktiva ingredienser, matchande placebo och förpackningar i form av kalenderpaket. Quest Diagnostics mätte gratis serum 25-hydroxyvitamin D, paratyreoideahormon och andra biomarkörer som en del av studien. LeBoff rapporterade anslag från National Institute of Arthritis and Musculoskeletal and Skin Diseases RO1 AR070854 och anslag från National Institute of Arthritis and Musculoskeletal and Skin Diseases R01 AR059775.

Mora rapporterade att hon fick anslag R01HL134811 från National Heart, Blood and Lung Institute of National Institutes of Health (NIH) och icke-finansiellt stöd i form av laboratoriemätningar från Quest Diagnostics Study under genomförandet av studien; och personliga avgifter från Pfizer utanför det inlämnade arbetet. Danik rapporterade att han fick finansiering från American Heart Association medan han genomförde studien. Cook rapporterade att han fick anslag från NIH till anläggningen medan han genomförde studien. Lee rapporterade att han fick anslag från NIH när han genomförde studien. Buring sa att hon fick anslag från NIH under genomförandet av studien och att hennes man satt i den vetenskapliga rådgivande nämnden för Pharmavite, som gav D-vitamin och placebo. Manson rapporterade att han fick anslag från NIH medan han genomförde studien och anslag från NIH och Mars Edge utanför det inlämnade arbetet. Inga ytterligare avslöjanden rapporterades.

Implikationer och begränsningar för praktiken

D-vitamin är av stort intresse ur ett sjukdomsförebyggande och ingripande perspektiv, och i vetenskaplig forskning finns det motstridiga uppgifter om huruvida det kan förebygga olika sjukdomar eller förbättra deras resultat. De samlade bevisen tyder på detNivåer av 25-hydroxivitamin D (25-OHD) kan vara relevanta för cancerincidens och -progression1och hjärt-kärlsjukdomar.2Metaanalyser av randomiserade kliniska prövningar av vitamin D-tillskott, inklusive VITAL, har dock inte rapporterat några fördelar för de primära endpoints av cancer eller allvarlig hjärt-kärlsjukdom.3

Tidigare studier har visat effekten av body mass index (BMI) på tillräckligheten av serumnivåer av 25-hydroxivitamin D hos vuxna i USA och har visat högre nivåer av bristbland överviktiga och feta vuxna i den amerikanska befolkningen.4Med tanke på att ungefär två av tre vuxna i USA för närvarande är överviktiga eller feta (69 %) och en av tre är överviktiga (36 %),5Vi kan med säkerhet anta att många av de aktuella kliniska prövningarna på D-vitamin involverar överviktiga och feta individer.

Intressant nog, i sekundära analyser i VITAL, var randomisering till D-vitamintillskott jämfört med placebo statistiskt associeradsignifikant 24 % lägre cancerincidens, 42 % lägre cancerdödlighet och 22 % lägre incidens av autoimmuna sjukdomar Det fanns inga minskningar hos deltagare med normal kroppsvikt (definierad av BMI <25,0), men hos deltagare med övervikt eller fetma.6Dessutom indikerade två metaanalyser av randomiserade kliniska prövningar på vitamin D-tillskott och risk för typ 2-diabetes samma samband med skillnader i resultat baserat på BMI.7.8

Det finns flera teorier om varför högre BMI kan vara förknippad med lägre cirkulerande 25-OHD-nivåer eller lägre aktivitet. En teori hävdar att på grund av fettlöslighet avlägsnas vitamin D från blodomloppet i större utsträckning vid högre fettvolymer på grund av ökad lagringskapacitet.9Bevis från viktminskningsinterventionsstudier stöder vitamin D-bindning som en funktion av fetmanivåer.10,11

En annan teori är att fetma orsakar leverdysfunktion, vilket i sin tur bidrar till försämrad D-vitaminmetabolism. Vi vet att oralt D-vitamin kommer in i cirkulationen och aktiveras enzymatiskt till 25-OHD i levern av cytokrom P450-enzymer.12Metabolismstörningar orsakade av fetma kan bli resultatetDetta resulterar i ett minskat svar på vitamin D-tillskott, vilket minskar mängden cirkulerande 25-OHD och dess nedströmsaktivitet. Studier på djurmodeller och en studie på människor stöder också denna teori.13

Denna studie har begränsningar. Studiens hypotes var att 2 000 IE/dag av vitamin D3skulle jämnt öka 25-OHD-nivåerna i serum. I praktiken rekommenderar de flesta läkare att patienter genomgår ett serum 25-OHD-test och ger dem en tillräcklig mängd D-vitamin3, och testa igen för att säkerställa att ditt serum 25-OHD är i det optimala intervallet. Dessutom 2 000 IE vitamin D3Patienterna kommer ofta inte in i det optimala intervallet och D-vitamin är ofta inte tillräckligt3Beloppet måste justeras särskiltberoende på hur mycket solljus patienten utsätts för. Slutligen rapporterar de flesta studier antingen 2 000 IE vitamin D3som en intervention eller bestämning av att uppnå en optimal nivå av 20 till 30 ng/ml serum 25-OHD, vilket många anser är för lågt för att uppnå terapeutisk effekt. Studien belyser behovet av att testa och behandla patienter individuellt. Ytterligare forskning är motiverad med optimerade 25-OHD-värden.

  1. Yin L, Ordóñez-Mena JM, Chen T, Schöttker B, Arndt V, Brenner H. Zirkulierende 25-Hydroxyvitamin-D-Serumkonzentration und Gesamtkrebsinzidenz und -mortalität: eine systematische Überprüfung und Metaanalyse. Vorheriges Med. 2013;57(6):753-764.

  2. Zhang R, Li B, Gao X, et al. Serum 25-Hydroxyvitamin D und das Risiko von Herz-Kreislauf-Erkrankungen: Dosis-Wirkungs-Metaanalyse prospektiver Studien. Bin J Clin Nutr. 2017;105(4):810-819.

  3. Manson JE, Cook NR, Lee IM, et al. Vitamin-D-Ergänzungen und Vorbeugung von Krebs und Herz-Kreislauf-Erkrankungen. N Engl J Med. 2019;380(1):33-44.
  4. Samuel L, Borrell LN. Die Auswirkung des Body-Mass-Index auf die Angemessenheit des 25-Hydroxyvitamin-D-Serumspiegels bei Erwachsenen in den USA: die National Health and Nutrition Examination Survey 2001 bis 2006. Ann Epidemiol. 2014;24(10):781-784.

  5. Flegal KM, Carroll MD, Kit BK, Ogden CL. Prävalenz von Fettleibigkeit und Trends in der Verteilung des Body-Mass-Index bei Erwachsenen in den USA, 1999–2010. JAMA. 2012;307(5):491-497.

  6. Tobias DK, Luttmann-Gibson H, Mora S, et al. Zusammenhang zwischen Körpergewicht und Reaktion auf Vitamin-D-Supplementierung und Stoffwechsel. JAMA Netw Open. 2023;6(1):e2250681.

  7. Barbarawi M, Zayed Y, Barbarawi O, et al. Einfluss einer Vitamin-D-Supplementierung auf die Inzidenz von Diabetes mellitus. J Clin Endocrinol Metab. 2020;105(8):dgaa335.

  8. Zhang Y, Tan H, Tang J, et al. Auswirkungen einer Vitamin-D-Supplementierung auf die Prävention von Typ-2-Diabetes bei Patienten mit Prädiabetes: eine systematische Überprüfung und Metaanalyse. Diabetes-Behandlung. 2020;43(7):1650-1658.

  9. Wortsman J, Matsuoka LY, Chen TC, Lu Z, Holick MF. Verminderte Bioverfügbarkeit von Vitamin D bei Fettleibigkeit (veröffentlichte Korrektur erscheint in Bin J Clin Nutr.;77(5):1342). Bin J Clin Nutr. 2000;72(3):690-693.

  10. Mason C, Xiao L, Imayama I, et al. Auswirkungen des Gewichtsverlusts auf das Serum-Vitamin D bei Frauen nach der Menopause. Bin J Clin Nutr. 2011;94(1):95-103.

  11. Aldenbäck E, Johansson HE. Anthropometrische Messungen und Korrelationen zum glukometabolischen und kardiovaskulären Risiko bei adipösen Patienten, die sich einer Magenbypass-Operation unterziehen. J Obes. 2021;2021:6647328.
  12. Jones G, Prosser DE, Kaufmann M. Cytochrom P450-vermittelter Metabolismus von Vitamin D. J Lipid Res. 2014;55(1):13-31.

  13. Elkhwanky MS, Kummu O, Piltonen TT, et al. Fettleibigkeit unterdrückt CYP2R1, die Vitamin-D-25-Hydroxylase, in der Leber und im extrahepatischen Gewebe. JBMR Plus. 2020;4(11):e10397.