Selen och CoQ10-tillskott och deras effekt på D-dimer

Relation

Alehagen U, Aaseth J, Lindahl TL, Larsson A, Alexander J. Kosttillskott med selen och koenzym Q10 förhindrar ökningar av plasma D-dimer samtidigt som det minskar kardiovaskulär dödlighet i en äldre svensk befolkning.Näringsämnen. 2021;13(4):1344.

Studiemål

Att bestämma effekten av selen och CoQ10-tillskott på D-dimer och kardiovaskulär dödlighet i en äldre svensk befolkning

Förslag

Randomiserad, dubbelblind, placebokontrollerad studie

Deltagare

Utredarna undersökte 876 frivilliga, av vilka 443 utvärderades för övervägande i studien. Av dessa uppfyllde 213 deltagare kriterierna och ingick i studien; 106 deltagare fick det aktiva kombinerade tillägget och 107 fick kontroll placebo. Deltagarna var mellan 70 och 88 år. Utredarna avslöjade inte könsfördelningen i den publicerade artikeln. Deltagarna var svenska och kaukasiska.

Inklusionskriterier var:

• Alter ≥70 Jahre.
• Obwohl dies kein spezifisches Einschlusskriterium war, hatten alle Teilnehmer niedrige Selenspiegel im Serum (durchschnittlich 67 µg/L, was ungefähr einer Aufnahme von 35 µg pro Tag entspricht).
• Die Teilnehmer wurden nur aus einer ländlichen Gegend in Schweden rekrutiert.

Uteslutningskriterier var:

• Unfähig, regelmäßig (alle 6 Monate) zur Phlebotomie und Beurteilung zum Gesundheitszentrum zu reisen.
• Erkrankungen, von denen bekannt ist, dass sie das D-Dimer beeinflussen, einschließlich Vorhofflimmern, Behandlung mit Antikoagulanzien, bösartige Erkrankungen und vergrößerter linker Vorhof (größer als 40 mm).

Ytterligare uteslutningsfaktorer inkluderade nyligen genomförd hjärtinfarkt under den senaste månaden, planerad kardiovaskulär operation eller ingrepp under de kommande 4 veckorna, oro för medvetenhet eller samtycke, allvarlig sjukdom som skulle göra 4-årsöverlevnad osannolik och alkohol-/drogmissbruk.

Studieparametrar utvärderade

Deltagarna fick antingen 100 mg koenzym Q10 (ubiquinon) två gånger dagligen och 100 mcg selenjäst två gånger dagligen eller placebo i 48 månader.

Primära utfallsmått

D-dimernivåer och kardiovaskulär mortalitet var studiens primära effektmått.

Viktiga insikter

Utredarna rapporterade två viktiga nyckelfynd. Den första var att deltagare som fick tillskott av CoQ10 och selenjäst inte upplevde samma ökning av D-dimer som de i placebogruppen (P=0,006). För det andra hade de med D-dimernivåer över medianen i tilläggsgruppen signifikant lägre kardiovaskulär mortalitet (P=0,014).

Övningskonsekvenser

Denna studie ställde ett antal mycket specifika frågor, vilket gjorde extrapolering till andra populationer eller typiska metoder relativt svårt. Befolkningen var äldre, över 70 år. Studien rekryterade från ett område i Sverige med låga selenhalter i marken, och deltagarna hade faktiskt låga serumselenhalter. D-dimer ökade inte under studieperioden, därför rapporterar studien primärt förhindrande av en förväntad ökning av D-dimer. När det gäller minskad kardiovaskulär risk, observerades detta effektmått endast hos patienter med förhöjda D-dimernivåer vid baslinjen. Studiens varaktighet är tillräckligt lång för att viss mortalitetsinformation ska vara relevant, men urvalsstorleken är ganska liten, vilket kan introducera osäkerhet i resultaten. Eftersom alla deltagare är kaukasiska är det svårt att veta om patienter av annan etnicitet skulle få samma förmån.

Verklig replikering, enbart baserat på den publicerade studien, skulle tyda på att koenzym Q10 som ubikinon 100 mg två gånger dagligen tillsammans med selen som selenjäst 100 mcg två gånger dagligen i upp till 4 år hos äldre kaukasiska patienter med låga serumnivåer av selen, åtminstone något förhöjda nivåer av D-dimer, såsom partiella och icke-dimerfaktorer, flimmer, användning av antikoagulantia, känd malignitet och förstorat vänster förmak större än 40 mm. Utanför dessa parametrar bör nyttan av interventionen extrapoleras med försiktighet.

Även om detta är en mycket specifik praxis takeaway i samband med studien, kan läkare granska några andra praktiska implikationer som inte är direkt relaterade till de primära effektmåtten.

D-dimer är förmodligen känd för sin roll vid diagnos av venös tromboembolism och uteslutning av lungemboli.¹Emellertid kan D-dimer också användas för att utvärdera aktiviteten av perifer artärsjukdom eftersom D-dimer representerar nedbrytningen av fibrin.²Läkare bör också inse att D-dimer ökar efter 50 års ålder.³Det kan också användas som en markör för inflammation utan tromboembolism.⁴En annan intressant punkt är att D-dimer kan ha prognostiskt värde i Covid-19.⁵D-dimer kan vara underutnyttjad i utvärderingen av patienter med risk för hjärt-kärlsjukdom och åderförkalkning.⁵Det kan också vara en av de bästa markörerna för endotelfunktion.⁶Eftersom det bara finns en svag korrelation mellan C-reaktivt protein (CRP) och D-dimer,⁷Läkare bör inte förlita sig enbart på det förstnämnda för att fastställa systemisk inflammation, särskilt den som har kardiovaskulärt ursprung. Summan av kardemumman är att läkare inte bör glömma D-dimer eller bara förvisa den till emboliska händelser.

Summan av kardemumman är att läkare inte bör glömma D-dimer eller bara förvisa den till emboliska händelser.

Kliniker kan spekulera i varför forskare valde denna kombination av CoQ10 och selen. För det första finns det tidigare studier tillgängliga. Samma forskargrupp publicerade om CoQ10 och selen på andra inflammatoriska markörer, inklusive sP-selektin, CRP, osteopontin, osteoprotegerin och lösliga tumörnekrosfaktorreceptorer 1 och 2.^8.9Förutom CRP är dessa inte vanliga, relevanta markörer för de flesta läkare. Von Willebrand-faktor och plasminogenaktivator-inhibitor-1 var också effektmått i studier med kombinationen av koenzym Q10 och selen.¹⁰En annan studie undersökte kombinationen hos patienter som drabbats av en hjärtinfarkt.¹¹

Tidigare studier på människa är förvisso en bra utgångspunkt för framtida studier, men finns det någon biokemisk relevans? Intressant nog finns det mycket goda skäl för denna kombination ur ett biokemiskt perspektiv. Många läkare är bekanta med de två vanligaste kommersiellt tillgängliga versionerna av CoQ10, ubiquinone och ubiquinol, den senare ofta kallad den aktiva eller reducerade formen. Ubiquinon omvandlas till ubiquinol i celler. I cellernas cytosol finns ett selenoenzym som kallas tioreduktas1 som stödjer denna omvandling. Det bör noteras att denna studie använde selenjäst som en kompletterande form och inte andra vanliga former av selen, såsom selenometionin eller selen selenit. Det är oklart om andra former av selen än selenjäst skulle vara lika användbara i denna population. I andra populationer har det spekulerats i att formen av selen är ganska viktig.¹²De olika formerna av selen har olika fysiologiska effekter, vilket visades av en in vivo-studie som utvärderade denna variation.¹³

För personer med tillräckliga selennivåer är det inte klart om tillskott är nödvändigt eller användbart. Man tror att optimal cellulär funktion kräver 75 mcg selen per dag;¹⁴För optimalt uttryck av selenoproteiner kan dock intagsnivåer på 100 till 150 µg per dag krävas.^femtonVid ökad oxidativ stress eller inflammatoriska sjukdomar kan denna mängd justeras uppåt.¹⁶Selenkoncentrationer i serumet som anses tillräckliga är över 100 µg/l. Nordeuropeiska länder som Sverige, där denna studie genomfördes, tros ha låga selenhalter i jorden, vilket kan bidra till lågt intag av kosten och låga serumnivåer och ett samband med högre kardiovaskulär dödlighet.¹⁷

I avsaknad av den mycket specifika populationen i denna studie kunde läkare se bredare relevans av D-dimer som en markör för inflammation och endotelfunktion, en bättre förståelse av CoQ10-former samt urval av selenformer och övervägande av serumkoncentrationer av selen för optimal funktion.

Ur ett kliniskt perspektiv verkar doseringen av CoQ10 och selenjäst vara ganska säker och inte överdriven. Och även om positiva fördelar inte nödvändigtvis extrapoleras till extrapolerade populationer, verkar det rimligt att utvärdera eller komplettera med selen när insufficiens är möjlig eller sannolikt, särskilt hos de över 50 år eller de med lätt förhöjd D-dimer. Dosen på 200 mg koenzym Q10 per dag verkar också ofta vara försiktig på grund av dess användning i de flesta vävnader i kroppen.