Malariavaccin: Administreras genom ett myggbett

Malariavaccin: Administreras genom ett myggbett

Forskare har en ny vaccinationsstrategi mot malaria utvecklat som stärker immuniteten genom bett från genetiskt modifierade myggor. Immunisering sker via insekter infekterade med modifierade versioner av parasiten som orsakar malaria. En studie minskade deltagarnas mottaglighet för malaria, vilket potentiellt banade väg för mer effektiva metoder för att bekämpa sjukdomen, som infekterar cirka 250 miljoner människor årligen.

"Dessa resultat representerar ett betydande framsteg i utvecklingen av malariavacciner", säger Julius Hafalla, immunolog vid London School of Hygiene & Tropical Medicine. "Den pågående globala malariabördan gör utvecklingen av effektivare vacciner till en kritisk prioritet."

Studien genomfördes den 20 november New England Journal of Medicine publiceras. Deltagarna exponerades för bett från myggor infekterade med en modifierad version av Plasmodium falciparum-parasiten som orsakar malaria. Hos människor reser parasiterna till levern, där de infekterar röda blodkroppar. Parasiterna är utformade för att sluta växa kort efter att de introducerats i människokroppen. Nästan 90 % av deltagarna som exponerades för de modifierade parasiterna blev inte sjuka efter att ha blivit bitna av malariamyggor.

Det finns två godkänd Malariavaccin. Båda syftar till att generera långsiktig immunitet genom att producera antikroppar som blockerar malariaparasiter från att infektera leverceller, samt rikta in sig på genombrottsinfektioner.

Dessa vacciner är dock endast cirka 75 % effektiva och kräver booster-injektioner. Därför fortsätter immunologer att söka efter alternativa strategier.

Ett tillvägagångssätt är att använda genetiskt modifierade parasiter. Forskargruppen hade tidigare testat effektiviteten hos en modifierad malariaparasit som heter GA1, som är utformad för att sluta växa cirka 24 timmar efter infektion hos människor 2. Men GA1-parasiten skyddade bara ett fåtal deltagare från malaria, vilket ledde till att teamet utvecklade en andra parasit, GA2. GA2 är utformad för att sluta växa ungefär sex dagar efter infektion, den avgörande fasen när parasiterna replikerar i mänskliga leverceller.

Forskarna testade om exponering för GA1 eller GA2 kunde hjälpa människor att utveckla immunitet mot malaria. Deltagarna exponerades för 50 myggor; 10 deltagare fick bett från myggor infekterade med GA1-parasiter och 10 blev bitna av myggor med GA2-parasiter. Tre veckor senare exponerades deltagarna för myggor som överför malaria. Strax före exponering för dessa myggor hade båda grupperna av deltagare högre antikroppsnivåer än tidigare. Endast en av åtta (13 %) deltagare som bitits av GA1-parasiter utvecklade inte malaria, jämfört med 89 % i GA2-gruppen. Förutom klådan från myggbetten var biverkningarna begränsade.

Forskarna siktar nu på att återge sina resultat i en större studie.

Arbetet "bör följas av mer omfattande studier för att bekräfta livskraften för GA2 som en kandidat för global malariakontroll", säger Hafalla.

1. Lamers, O.A.C. et al. N. Engl. J. Med. 391, 1913–1923 (2024).

   Artikel
   Google Scholar

2. Roestenber, M. et al. Sci. Transl. Med. 12, eaaz5629 (2020).

   Artikel
   PubMed
   Google Scholar

Ladda ner referenser