Homeopati: Principer och tillämpningar inom naturopati

Homeopati: Principer och tillämpningar inom naturopati

I naturopatens värld upptar homeopati en fascinerande position som ofta diskuteras. Karakteriserad av maximalt, "liknande kan läka av liknande", lovar detta århundraden -old läkningskonst för att försiktigt aktivera kroppens självhelande krafter. Den här artikeln belyser inte bara de historiska rötter och teoretiska grunden för homeopati, utan fokuserar också på dess praktiska tillämpning och tillhörande upplevelser. Ett annat fokus ligger på den vetenskapliga diskussionen: hur är det med bevis på din effektivitet i det moderna forskningslandskapet? Homeopati ligger i området med spänning mellan traditionell läkande kunskap och bevisbaserad medicin - ett faktum som gör deras övervägande desto mer relevant. Gå på en upptäcktsresa genom principer och tillämpningar av homeopati i naturopati och upptäck vikten av denna speciella form av medicin idag.

Foundations of Homeopathy: Historical Development and Theoretical Concepts

homeopati grundades av den tyska doktorn Samuel Hahnemann i slutet av 1700 -talet. Hans upptäckt är baserad på principen om "Similia Similibus curentur" eller "liknande kan läka av liknande saker". Hahnemann antydde att ett ämne som kan orsaka vissa symtom hos en frisk person också kan bota liknande symtom hos en sjuk person om det administreras i en starkt utspädd form.

Produktionen av homeopatiska läkemedel följer en specifik process för utspädning och skakning, känd som potentiering. Startmaterialet utspäddes i flera steg och skakas kraftigt med varje steg. Denna metod är avsedd att överföra och förstärka utgångsmaterialets "mentala och dynamiska kraft". Homeopatiska beredningar produceras vanligtvis i olika styrkor som specificerar utspädningsnivån, t.ex. D6, C30, M (1000).

De teoretiska begreppen för homeopati, särskilt idéerna om vitalitet, potentiering och det individualiserade valet av läkemedel, kontrasterar till grunderna för bevisbaserad medicin och det farmakologiska handlingssättet, som är kända i konventionell medicinsk förståelse. Idén om en vitalitet som kan påverkas av homeopatiska läkemedel, liksom effekten av extremt utspädda ämnen, som ofta inte längre innehåller molekyler i utgångsmaterialet, kan vara vetenskapligt kontroversiella och inte förklaras enligt principerna om fysik eller kemi.

• Skapande: I slutet av 1700 -talet av Samuel Hahnemann.
• Grundläggande princip: "Similia similibus curentur" (liknande saker kan läka av liknande).
• Produktion: Potentiering genom att utspäda och skaka.
• Teoretiska begrepp: Vitalitet, potentiering, individuellt val av läkemedel.

Tillämpningen av homeopati är starkt baserad på det individuella urvalet av de medel som äger rum efter en omfattande medicinsk historia av patienten. Denna övervägande av patientens individuella symtom och egenskaper i valet av det genomsnittliga skiljer homeopati från många andra behandlingsmetoder.

Bevis på effektivitet och kritisk hänsyn: En analys av den nuvarande forskningssituationen

Effektiviteten för homeopati är ett kontroversiellt ämne i det medicinska samfundet. Medan supportrar hänvisar till individuella framgångsrapporter och teorin om "likhet" kräver kritiker vetenskapligt sunda bevis från randomiserade, kontrollerade studier. Den nuvarande forskningssituationen visar en blandad bild beträffande effektiviteten av homeopatiska behandlingar.

Flera metaanalyser och systematiska recensioner har försökt utvärdera effektiviteten av homeopati. En av de mest kända metaanalyserna som publicerades 2005 i "The Lancet" jämförde 110 placebokontrollerade homeopati-studier med 110 konventionella medicinska studier. Analysen kom till slutsatsen att homeopatiska behandlingar inte är mer effektiva än placebos. En annan översyn från 2015 i "Cochrane -databasen över systematiska recensioner" undersökte homeopatiska medel för att behandla astma och fann inga övertygande bevis för effektivitet utöver placeboeffekten.

Dessa resultat stöds av majoriteten av det vetenskapliga samfundet. Till exempel publicerade National Health and Medical Research Council (NHMRC) i Australien en omfattande utvärdering av homeopati 2015. Baserat på analysen av över 1800 studier konstaterades att det inte finns några tillförlitliga bevis som visar att homeopati är effektiv utöver placeboeffekter.

Trots dessa vetenskapliga recensioner förblir homeopati populär bland en viss grupp patienter, vilket delvis beror på den personliga tron ​​på behandlingen och önskan om alternativa läkningsmetoder. Kritiker hävdar emellertid att användningen av homeopati som ersättning för etablerade medicinska behandlingar kan leda till förseningar vid användning av nödvändig medicinsk vård.

• 2005 metaanalys ("The Lancet"): visar att homeopati inte är mer effektiv än placebos.
• 2015 Cochrane Review : Inga övertygande bevis på effektiviteten av homeopati i astma utöver placeboeffekter.
• NHMRC -rapport 2015 : Inga pålitliga bevis på effektiviteten av homeopati.

Forskare och medicinska specialister kräver ytterligare forskning om hög kvalitet för att kunna dra definitiva slutsatser om effektiviteten av homeopati. Fram till dess förblir tillämpning och acceptans av homeopati ett personligt beslut som påverkas av olika faktorer, inklusive individuella övertygelser och erfarenheter.

Are av tillämpning av homeopati i naturopati: Praktiska exempel och upplevelser av patienten

Inom naturopati används homeopati för en mängd olika symtom. De vanligaste tillämpningsområdena inkluderar akuta tillstånd som förkylning, influensa, feber, skador, men också kroniskt lidande som hudsjukdomar, allergier, migrän, sömnstörningar, psykologiskt lidande som ångest och depression samt barnsjukdomar.

• Förkylning och influensa : Homeopati erbjuder olika medel, till exempel oscillococcinum för allmänt stöd eller mer specifikt såsom Belladonna med hög feber och plötslig start.
• Skador : Arnica används ofta för blåmärken, svullnad och inflammation till följd av skador.
• Hudsjukdomar : Svavel för torrt eksem eller grafiter för vått eksem.
• allergier : Histamineum hydrokloricum kan användas för att lindra allergisymtom.
• Migraines : Belladonna eller Bryonia, beroende på de specifika symtomen och triggers av en migrän.
• sömnstörningar : Coffea cruda i sömnlöshet eller tankeflöde.

Patientupplevelser varierar mycket, vissa rapporter om betydande lindring av deras symtom och en förbättring av deras livskvalitet, medan andra inte finner någon skillnad. Valet av korrekt homeopatiskt botemedel är viktigt och är baserat på en exakt symptomalys.

En central princip i homeopati är individualisering av terapi, vilket innebär att två personer med samma sjukdom kan få olika medel, beroende på deras specifika symtom och deras konstitution. Detta tillvägagångssätt kräver en detaljerad medicinsk historia genom en erfaren homeopat.

vetenskaplig forskning om effektiviteten av homeopati är fortfarande föremål för debatter. Medan vissa studier bestämmer positiva effekter utöver placeboeffekten, saknar andra metodisk strikt eller reproducerbarhet. Världshälsoorganisationen (WHO) rekommenderar att homeopatiska behandlingar inte använder allvarliga sjukdomar som tuberkulos, HIV/AIDS, malaria och andra liknande tillstånd som enda form av terapi.

Slutligen kan det sägas att homeopati, trots de kontroversiella debatterna om dess effektivitet, tar upp en fast plats i naturopati. Den historiska utvecklingen och grundprinciperna för homeopati ger en djup inblick i de komplexa teorierna som ligger bakom denna praxis. Medan kritiska röster indikerar bristen på vetenskapligt sunda effektivitetsbevis, rapporterar användare positiva erfarenheter inom olika tillämpningsområden. Det är fortfarande viktigt att hålla ett öga på den nuvarande forskningssituationen och att betrakta homeopati som en del av en holistisk terapimetod som tar hänsyn till individuella patientbehov. I naturopatisk praxis är både en öppen dialog mellan patienten och terapeuten samt en kritisk undersökning av de tillgängliga behandlingsmetoderna avgörande för behandling av terapi. Framtiden för homeopati i naturopati beror väsentligt på i vilken utsträckning det är möjligt att vetenskapligt registrera sina tillämpningar och göra sina principer transparenta.

Källor och ytterligare litteratur

referenser

• Hahnemann, S. (1810). Organon of Healing Art. Köthen: Samuel Hahnemann. En grundläggande avhandling om principerna för homeopati.
• Schmidt, J. M. (2007). Homeopati: bevisen. Effektiviteten av homeopati bevisar vetenskapligt. Stuttgart: Haug Verlag. En detaljerad bild av de vetenskapliga bevisen för effektiviteten av homeopati.

studier

• Mathie, R. T., et al. (2017). Randomiserade placebokontrollerade studier av individualiserad homeopatisk behandling: systematisk granskning och metaanalys. Systematiska recensioner, 6 (1), 213. En omfattande metaanalys av studier på individuell homeopatisk behandling.
• Shang, A., et al. (2005). Är de kliniska effekterna av homeopati placeboeffekter? Jämförande studie av placebokontrollerade studier av homeopati och allopati. Lancet, 366 (9487), 726-732. En jämförelse av homeopatiska behandlingar med placeboeffekter och allopatiska behandlingar.

Ytterligare litteratur

• Ernst, E. (2002). En systematisk översyn av systematiska recensioner av homeopati. British Journal of Clinical Pharmacology, 54 (6), 577-582. En analys av metaanalyser på homeopati, som visar den vetenskapliga diskussionen om effektivitet.
• Hahn, R. G. (2013). Homeopati: Metaanalyser av sammanslagna kliniska data. Undersöker kompletterande medicin, 20 (5), 376-381. En sammanställning och analys av kliniska data om homeopati.
• Walach, H., & Jonas, W. B. (2004). Forskningsmetoder i kompletterande medicin. Stuttgart: Schattauer Verlag. En översikt över forskningsmetoder som används i kompletterande medicin, inklusive homeopati.