Ett protein som främjar inflammation kan vara nyckeln till ett längre, hälsosammare liv. Blockering av proteinet som kallas IL-11 i medelålders möss ökade ämnesomsättningen, minskade skörheten och förlängde livslängden med cirka 25 %.
Även om ett forskarlag bara har testat dessa hälsoeffekter hos möss, finns IL-11 och dess molekylära partner - som inkluderar immunsystemets kemiska budbärare som kallas interleukiner - också hos människor. Och kandidater för läkemedel som blockerar IL-11 är redan i mänskliga tester mot cancer och fibros, ett tillstånd associerat med åldrande där ärrvävnad ersätter frisk vävnad.
De nya resultaten släpptes den 17 juliNaturhar rapporterats tyder på att dessa potentiella behandlingar också kan ha effekter på livslängden, men separata kliniska prövningar behövs för att vara säker.
Ändå skiljer sig IL-11:s tydliga väg till testning på människor från mängden av andra proteiner och föryngringsinterventioner, av vilka många har visat lovande i djurmodeller men stannat av på vägen till kliniska prövningar. "Det finns en verklig möjlighet här att översätta detta till kliniska terapier", säger Cathy Slack, som studerar åldrandets biologi vid University of Warwick, Storbritannien. "Och det är där fältet är lite fast för tillfället."
Ett slumpfynd
Forskare har länge vetat att kronisk inflammation bidrar till åldrande sjukdomar. När kroppen åldras och ackumulerar skadade proteiner och andra molekyler ser immunsystemet dem ofta som tecken på möjlig infektion, säger Stuart Cook, en medicinsk forskare som studerar IL-11 vid Duke-National University of Singapore Medical School. Detta kan utlösa inflammatoriska reaktioner som kan orsaka ytterligare skador och bidra till sjukdomar som cancer och autoimmuna sjukdomar.
Rollen för IL-11 för att främja inflammation har också länge varit tydlig. Men kopplingen mellan proteinet och åldrandet upptäcktes av en slump när Cooks kollega, molekylärbiolog Anissa Widjaja, även hon vid Duke-National University of Singapore Medical School, testade en metod för att upptäcka IL-11. Hon inkluderade slumpmässigt ett proteinprov från en gammal råtta i sin analys, och testet visade att IL-11-nivåerna i detta prov var mycket högre än i prover från yngre råttor.
Resultatet ledde till att teamet slog in på en ny väg, trots att de tidigare inte hade fokuserat på livslängd. Forskarna testade en mängd olika prover från unga och gamla möss och fann att IL-11 var konsekvent mer rikligt i äldre musvävnad, inklusive skelettmuskulatur, fett och levervävnad. När de raderade genen som kodar för IL-11-proteinet i vissa möss, hade djuren förbättrade hälsospann - de var friska längre - och levde 25 % längre än möss med normala IL-11-nivåer.
Nästa steg
Teamet uppnådde liknande resultat när de använde en antikropp mot IL-11 för att blockera proteinet i 25 veckor hos möss som var 75 veckor gamla - ungefär motsvarande 55 år för en människa. Liknande antikroppar testas i humanstudier mot cancer och fibros.
Storleken på svaret liknar det som ses i vissa studier på möss när de behandlas med rapamycin, ett framstående läkemedel inom anti-aging-området som testas för dess fördelar. Men rapamycin är förknippat med oönskade biverkningar, säger Cook, som grundade ett Singapore-baserat företag som heter Enleofen som utvecklar läkemedel mot fibros. "Rapamycin är bra för livslängden, men inte för hälsan", säger han.
Resultaten är imponerande och bör föranleda ytterligare studier, säger Dan Winer, som studerar immunsystemets roll vid åldrande vid Buck Institute for Research on Aging i Novato, Kalifornien. Ett viktigt nästa steg skulle vara att testa IL-11 läkemedelskandidater i möss med olika genetisk bakgrund och i flera laboratorier för att säkerställa att resultaten är reproducerbara.
Dessutom kan det vara utmanande att fastställa effekterna av anti-IL-11 läkemedelskandidater på livslängden hos människor. En klinisk prövning som undersöker effekterna på livslängden skulle vara lång och dyr, och resultaten kan vara svåra att tolka eftersom många förvirrande faktorer kan påverka livslängden.
Istället, säger Cook, kan forskare vilja fokusera på ett specifikt tillstånd i samband med åldrande, såsom förlust av muskelmassa, som skulle ge snabbare resultat och ett mer specifikt resultat.
"Åldrande är ett tufft område", tillägger han. "Men det finns många terapeutiska metoder och mycket mer biologi som måste förstås."
